Om ni undrar....

vad det var för mistlur som lät över Fagersta runt halv fyra idag så var det bara Alva. Efter att vi varit på coop och gjort nytt försök med att ta syskonkort och enskilt kort på Vilma (som var extremt skeptisk denna gången också) hade jag fräckheten att ta på Alvas mössa fel TVÅ gånger och efter det sa jag att hon kunde ta på den själv. Snacka om att jag fick veta hur dum jag var då. I en halvtimme var hon så arg att hon studsade och alldeles illröd var hon. Skrek, slogs, spottade och fräste. ALLA måste ha hört henne. Vilma blev livrädd och började vråla hon med. Det är ju inte alltid som det är jättekul med barn. Men sedan när vi kom hem blev allt frid och fröjd igen.

När Alva får de här utbrotten är det inte mycket mer man kan göra än att vänta ut henne. Möjligen får man ta henne under armen och bära iväg henne om hon blir för våldsam eller som idag när hon bestämde sig för att sätta sig ner mitt i vägen. Det intressanta när hon blir så här ute är att det alltid kommer fram någon tant och ska göra allt bra igen. Säga något klämkäckt och få Alva glad igen. Funkar väl sådär. Hon skiter fullständigt i dem och de blir sura när jag säger att inget de gör kommer att hjälpa.

Tanten som kom fram idag frågade om den andra tvillingen också brukar bli så arg. Jag såg väl ut som en fågelholk och då pekade hon på Vilma och sa "Om inte tvillingar så är de nästan jämngamla väl?" Nja, skiljer 2 år och 3 månader, så inte tycker jag att man kan missta dem för tvillingar, ha ha.