Värsta ovädret drog förbi Fridavägen....

Jag kan med mycket stor ärlighet säga att detta var nog Alvas sämsta dag på evigheter! Vad arg, sur, tvär, trotsig och gnällig hon har varit! Ett riktigt åskmolnhar hon varit!!! Jag tycker alltid att det är lite trökigt med trotsutbrott, men nu är hon så stor att hon vet exakt vad hon kan säga för att få mig otroligt irriterad! Det senaste är "Jag hatar dig, mamma". Åååååååh vad jag blir arg och irriterad när hon säger det. Mest vettigt vore ju att strunta i det, men fy vad det retar mig. Men som tur är så ångrar hon sig verkligen efteråt... Och hon säger ju "Jag älskar dig" säkert 50 gånger om dagen, så det betvivlar jag inte, ha ha.

Nåja, för att hålla humöret på topp och göra dagen så bra som möjligt för alla inblandade så har vi pysslat med följande...

Varit till biblioteket och lånat böcker och kikat på fiskarna...

jag och Alva klättrade i snöhögar...

medans Vilma slappade i vagnen. Hon är inte fullt lika imponerad av snöhögarna som jag och Alva.

Mina sötnosar! Till och med ett leende från Alva! Det kändes ganska otippat en dag som denna. Väl hemma igen klädde vi ut oss till larver med hjälp av sovsäckar. Bildbevis på detta finns tyvärr inte, ha ha. Vi hann med att baka tekakor också! Men sedan dalade humöret på fröken Åskmoln igen... Vad göra, vad göra...

Jo, picknick på köksgolvet fick det bli! åh, vad mysigt tyckte tjejerna! Så här kan vi alltid äta, föreslog Alva. Jag ska fundera på saken.


Efter maten blev det lite skattjakt. En hel hög med pengar hittade de. Lycka när det var choklad där i!

Nu ska jag dricka kaffe, äta choklad och vila mina öron och nerver... Nya tag imorgon och jag hoppashoppashoppashoppas på en lite gladare stor dotter imorgon.

Det är mycket nu

Nu har jag knappt sovit på en vecka... Kan inte sova! Vilma vaknar hela tiden. Hon har mardrömmar, tappat nappen eller har växtvärk. Inte lätt att vara liten. Och Alva är på så konstigt humör... Allt är fel och vi är dumma, alla är dumma, hon är ledsen men ändå är allt så bra och inget att diskutera. Jag fattar ingenting. Men kanske helt normalt för en grubblande fyraåring...

Sedan är det en hel del grejer på jobbet som jag tar med mig hem och grubblar på. Fel att göra så, men svårt att låta bli. Och sedan grubblar vi över boende. Tankarna på att flytta har funnits länge, men senaste året har vi velat det mer och mer. Just nu vill vi till lägenhet. Hus kan vi absolut tänka oss igen längre fram, men just nu skulle en lägenhet kännas lika bra. Mäklare var hit i tisdags och annonsen kommer väl ut om någon vecka skulle jag tro. Det känns bara dumt och onödigt att hålla på att betala av på ett hus där man vet att man egentligen inte vill bo. Då kan vi bo i lägenhet och spara pengar för att sedan flytta dit vi verkligen vill bo.

Om något av detta blir bättre av att ligga och grubbla halva nätterna? Nä...

Kalasdags!

Idag smygstartade vi tvåårsfirandet och hade kalas för Vilma. Docka, keyboard, böcker och en Pippidräkt fick hon. Det verkar som att hon blev väldigt nöjd! Glasstårta hade hon beställt, så det fick det bli. Igår bakade vi kakor och rulltårta. Båda tjejerna vill gärna hjälpa till, det är jättekul!


Självklart får storasyster också testa presenterna! De är snälla mot varandra (ibland).

På tisdag firar vi ännu mer, det är då hon fyller år!

Pigg igen!

Kom och sitt i mitt knä så läser jag en bok för dig. Jag kan lära dig siffrorna! säger Alva.

- Oj, Vilma, vet du vad? Det där är rena kläder. Kan du lägga tillbaks dem i korgen?
- Ja jag kan, men jag lill inte det.

---------------------------------------------------------------------------------

Idag mår Alva bättre! Feberfri är hon till och med. Direkt efter frukost åkte vi upp till mamma. Hon jobbade, men vi var där så att Jimmy ska få sova i lugn och ro efter nattskift. Tjejerna är ju av någon anledning alltid inställda på högsta volym... Inte lätt att sova då. Det blev ingen springlek idag, Alva ska ju ta det ganska lugnt idag eftersom hon hade ganska hög feber igår och Jimmy skulle på akupunktur precis då, så Vilma fick vara hemma hon med. Imorrn ska de till förskolan i alla fall! Får se hur det går att få upp dem i tid. De har inte blivit lämnade där på morgonen sedan innan jul. Men det ska nog gå bra!

Sådärja

Idag har vi städat undan julen. Granen utslängd (eller i alla fall utställd på altanen. Men den ska inte stå där ända till i sommar, som det blev med förra granen...), alla tomtar borta, snart alla julgardiner borta också. Tjejerna ville inte ta bort allt än, men efter lite övertalning tyckte även de att det var en bra idé. Alva hjälpte till så bra med att städa bort allt.

Sedan åkte Jimmy och Alva iväg och åkte pulka. Jag och Vilma tog en promenad och så ville hon också åka, så vi gick bort till pulkabacken. När vi kom dit ville Alva visa hur snabbt hon kunde åka och så gjorde hon världens vurpa... Ansiktet rakt ner i marken och skrapade sig... Läppen skrapad och rejält svullen. Min lilla stackare... Hon blev så ledsen och ville inte åka mer. Men efter en stund åkte båda lite grann, men mest på rumpan bara.

Hem och åt lite mat och sedan lite godis och film. Nu sover de, riktigt trötta var de. De vaknade alldeles för tidigt idag.

♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Vilma är pytteliten och är lite halvmissnöjd medan jag lagar mat. Alva sätter sig bredvid henne på golvet och sjunger Imse vimse spindel. Båda tjejerna skrattar massor och är så glada och nöjda.

♥ Dag 29 – Mina ambitioner.

Mina ambitioner är:
- att ta hand om våra barn så bra jag kan. De ska alltid känna att jag och deras pappa finns där för dem och att de är viktigast för oss!
- att uppfostra våra våra till att bli självständiga, härliga personer som tror på sig själva!
- att trivas på jobbet. Barnen på jobbet ska ha så bra dagar som möjligt och det är min och mina kollegors uppgift att se till att det blir så. Det är viktigt att ha kul! Både barn och personal mår bäst av det, tror jag. Lekfullt lärande är det bästa.
- att lära känna fler personer.
- att hitta på roliga saker med min familj. Både kortare och längre resor.
- att någon gång lyckas få ett jobb närmare hem.
- att ta hand om mig själv så att jag mår bra!

♥ Dag 28 – Det här saknar jag.

Jag saknar farfar, morfar och mormor och önskar att de hade kunnat få lära känna sina barnbarnsbarn.
Jag saknar att ha någon att umgås med... Tjat tjat tjat... Men det skulle vara kul att träffa både andra med barn men även bara träffas och prata med kompisar utan barnen en stund. Blir lite väl sällan...
Jag saknar ett bra självförtroende...

Pest eller kolera

Förresten, jag behöver inte frysa på jobbet mer! Hurra! Vi har det så varmt och gott. Men för att få det varmt var de tvungna att stänga av ventilationen, så nu är det jättedålig luft och jag får väldigt ont i huvudet. Men det ska fixas hörde jag. Men vi fryser inte i alla fall! Det är faktiskt skoj att jobba igen! Nu har jag nya krafter och en massa idéer inför kommande termin!

Idag var det start för springleken igen! Full fart på båda tjejerna! Jimmy jobbar så han kunde inte komma med, men det gick bra ändå! Lite jobbigt att inte kunna hjälpa Alva så mycket som hon önskar, men Vilma klättrar och ramlar en hel del, så henne måste man passa... Men Alva tar det ganska bra!

Men innan springleken skulle vi åka och handla lite... Snabbt skulle det gå! Snabbt och lätt och inget krångel. Bara handla lite. Bra att Vilma bestämde sig för att hon INTE skulle sitta fast i bilstolen. Inte under några som helst omständigheter skulle hon sitta fast i bilstolen... Med ett örhänge fattigare, en sträckning i armen och totalt slut på tålamod kom vi iväg nästan en halvtimme senare än tänkt. Hur envis kan man vara??? Allvarligt??? Men jag kan ju inte pressa ner henne i bilstolen med våld... Det var det värsta ilsk- och trotsutbrottet hittills. Och Alva väntade sååååå tålmodigt! De är goa de små liven!

♥ Dag 27 – Min favoritplats.

Jag har faktiskt ingen speciell plats som är min favoritplats. Men jag har flera ställen som jag gillar lite extra...

När jag tänker tillbaks på barndomen så är det mor- och farföräldrarnas stugor i Finland som jag gillade lite extra. Vi var där varje sommar och vi barn hade det riktigt kul! Hos mormor och morfar var ofta kusinerna samtidigt och jag hade en kompis som bodde i byn också. Hos farmor och farfar hade vi oftast ett gäng med tremänningar som bodde i stugan bredvid som vi kunde leka med. Full fart hela dagarna! Leka, bada, fiska, plocka bär, hjälpa till i ladugården, cykla, basta, bygga kojor, vara i skogen.... Så kul! Nu var det några år sedan vi var dit, men jag gillar det fortfarande. Farmors stuga är såld, men mormor och morfars har vi fortfarande möjlighet att åka till.

Men lite mer här i närheten... När jag var mammaledig var jag och barnen väldigt ofta vid Vilhelminaparken. Lekplatsen där är väldigt uppskattad och det funkar bra att ha med sig mellis eller lunch dit. Där är vi ofta! Det är lite av en favoritplats här i stan... Ibland är det saker som tar ner mysighetsfaktorn rejält där, men man kan ju inte få allt här i världen...

Kramsnö!!!

Idag var det plusgrader och kramsnö! Vad vi har väntat på detta. Alltid haft morötter redo i kylen, så den blivande snögubben ska få en näsa. Det är viktiga grejer minsann. Idag var det äntligen dags! En snögubbe, en snöorm och två snöhästar blev det idag! Tog jättefina bilder med kameran, men det är sånt projekt att föra över dem, så ni får nöja er med en suddig Vilma på snöhäst. Hon var rädd för snögubben, för den såg arg ut. Det tyckte inte Alva. Den är inte arg, bara lite sned, menade hon.

Sedan gömde vi halva Alva. Det tyckte hon var kul. Hon skulle bo där jämt och hon skulle inte sakna någon annan än sin pingvin. Tack för den.

Imorgon är våra jullov slut... Åh... Jag vill vara hemma längre, det är så kul att hitta på saker med mina tjejer... Och den här senaste veckan blir ju lite trökig eftersom jag var krasslig några dagar... Men men, jag är riktigt nöjd med att ha varit ledig länge! Imorgon är det dags att jobba igen och det blir alldeles säkert kul det med! Det brukar det ju vara. Hoppas på mer än 12 grader på avdelningen nu!

♥ Dag 26 – Mina rädslor.

Sedan jag fick barn har jag blivit rädd för en massa saker som jag inte var rädd för innan. Jag har en tendens att se saker lite väl långt i förväg, eller hur man nu ska säga... Till exempel så har jag inte varit hundrädd innan, men sedan jag fick barn kan jag bli nervös när vi möter en hund och blir rädd för att den ska bita barnen eller så... Men det är ju för att jag alltid är rädd att något ska hända mina barn! Det är ju såklart min stora skräck! Att de ska bli skadade, allvarligt sjuka eller ännu värre....

När vi flyttade hit till området var det några barn som alltid var ute och lekte själva, nästan hela dagarna. Då var de 3½ år gamla. Jag tänkte inte så mycket på det då. Men nu är Alva fyra år och inte vill jag att hon är ute själv här! Det kommer ju bilar snabbt in på området ibland, hon kanske ramlar och gör sig illa, glömmer var gränserna går och går utanför området och leker på vägen... Nej jag släpper inte ut henne själv än... Rädd för vad som kan hända.

Sedan är jag rädd för att något ska hända mig eller Jimmy, så barnen förlorar en förälder...
Rädd för att något ska hända någon annan närstående något illa...

Rädd för höjder, men det jobbar jag på. Klarade ju ballongflygning i somras!
Rädd för getingar, mest pga om man får en allergisk reaktion...
Blir ibland skrämd av övernaturliga saker. Spöken... Men det beror på var jag är.
Löjligt rädd för spindlar, men det jobbar jag också på.

Citat från Alva: När pappa är med så tycker jag om spindlar, men när mamma är med så är jag rädd för dem. Dags att bli av med den fobin.

Alltid kul med bilar...

Var förresten och besiktigade min pendelbil igår. Det är den första pendelbilden jag haft som jag är riktigt nöjd med. Jag vill verkligen ha den kvar. Den blev inte godkänd... Jimmy åkte till verkstaden för att få domen. Cirka 7000 spänn för att reparera bilfan... Vi betalade 5000 för hela bilen! Och andra bilen behöver nya däck... Både sommar och vinterdäck... Det är värdelöst att behöva ha två bilar. Jag vill flytta till Västanfors och bo granne med förskolan. Tror jag. Är inte lika säker på att jag vill byta förskola i alla fall...

♥ Dag 25 – En första...

Jag kan berätta om mitt första jobb som jag fick sommaren när jag slutade åttan tror jag att det var. Jag skulle jobba några veckor som parkarbetare, man skulle klippa gräs, rensa rabatter och plantera lite grejer runt om i staden. Jag och en tjej från parallellklassen skulle arbeta tillsammans hela tiden. Jag var livrädd för spindlar och alla möjliga andra insekter och tyckte därför att det var ganska jobbigt att kräla runt i rabatterna. Men man vande sig efter ett tag. Vi hade ganska skoj och tur med vädret hade vi också, så det var ett ok jobb. Fast jag minns att vi tyckte att det var oerhört pinsamt när vi skulle vara mitt i stan och rensa rabatterna där. Vem som helst kunde ju se oss sitta där mitt bland buskarna, skitiga och svettiga...

Tjejen som jag jobbade med var kompis med Jimmy och han och hans kompisar kom förbi titt som tätt för att prata med henne. Jag tyckte inte att det var så kul att ha publik och särskilt inte när det var en massa killar som var några år äldre (jag var ganska blyg då). Tänk om jag hade vetat att jag några år senare skulle bli tillsammans med en av de där killarna och senare även skaffa barn med honom, ha ha!

Våran dag!

Tjejerna ville ha en grön deg, så det gjorde vi. Den har de lekt med en hel del idag. Här är några av Alvas konstverk! Två slott, en dinosaurie, en ros, ett troll och en tomte bland annat.

Sedan gick vi ut för att kolla hur stora snöhögarna på området har blivit. Stora! Vi klättrade, byggde och åkte stjärtlapp länge. Alva har sån ork så jag blir alldeles imponerad! Hon kan klättra hur länge som helst i snöhögar verkar det som. Hon älskar att vara ute!

Till och med Vilma hade jättekul och åkte på rumpan! Hon brukar tycka att det är jobbigt att vara ute och pulsa runt i snön, men idag höll tålamodet i över en och en halv timme! Skönt att det inte var så himla kallt också.

Tjejerna hjälper gärna till med att laga mat. Här fixar de det sista på pastagratängen. Det mesta av den rivna osten kom där den skulle innan Vilma kom på att det var OST hon strödde på! Då tog hon skålen och försvann. Väldigt gott!

♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Oro för mina barn kan otroligt lätt få mig ur balans och då är det lätt hänt att börja gråta.

Vissa program eller filmer, t ex barn som far illa, barn som dör eller förlorar en förälder... Då gråter jag floder.

Om min sambo vägrar förstå mig eller är omöjlig att diskutera med av någon anledning blir jag otroligt frustrerad och ledsen.

Stark lök... Alva blir lika förvirrad varje gång och undrar varför jag är ledsen. Och så vill hon ha bevis varje gång och luktar själv på löken. Och hon ångrar det varje gång.

♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Mina underbara barn får mig att må bättre! Lite tok och bus och några kramar gör allt lite lättare.

Snälla ord från familj, vänner och kollegor.

Även om jag inte gillar att pendla, så känns det ok att pendla till ett jobb där jag trivs! Jag har varit på ställen där man inte varit trevliga mot varandra... Så illa att vi var flera som inte ville gå till personalrummet för att det var så dålig stämning där. Så att ha ett jobb jag trivs med får mig att må bättre, såklart!

Mina katter, det är mysigt att ha en spinnade pälsboll i knät.

Att vara ute! Jag blir alldeles konstig i huvudet av att vara inne en hel dag.

Att träna, men det blir för sällan...

Choklad och sura nappar!

En bra dag!

Idag vaknade jag vid fem av att båda barnen härjade... Orkar inte gå upp, tänkte jag och hämtade båda så de fick lägga sig i våran säng med order om att vara tysta. De hade säkert vaknat när Jimmy gick upp. Tysta var de och vi somnade om alla tre. Jag vaknade åtta och väckte barnen HALV NIO! Möjligen är det rekord! Vid halv elva kom Alvas kompis hit. Jag tror att de har testat varenda leksak i hela huset. Hon åt lunch hos oss också och vi hann ut och klättra i snöhögar. Vilma fick vara med och leka emellanåt, till hennes stora lycka! Hon tycker så mycket om Moa. Vid halv tre kom hennes mamma och hämtade henne och då var det trötta tjejer. Men det var så kul att de fick träffas och leka länge idag! Barnens faster kom också hit en sväng.

Imorrn hade vi tänkt åka och hälsa på min morbror och hans fru, men mina ögon är så skumma idag. Illröda och svider! Ögoninflammation??? Jag har aldrig haft det, så jag har ingen aning om hur det börjar...

♥ Dag 22 – Det här upprör mig.

På det stora hela blir jag naturligtvis upprörd över alla orättvisor här i världen... barn som far illa, svält, krig, miljökatastrofer, mobbing, misshandel, mord.........

Sedan om man ser lite mer i min egen närhet så blir jag upprörd över om någon gör mina barn besvikna, om mina barn blir retade eller bortvalda, om någon behandlar mig eller någon i min närhet illa eller om personer inte går att diskutera med och vägrar förstå hur andra tänker...

Här i hemmets lugna vrå kan jag bli upprörd över att det blir rörigt, stökigt och dammigt så gräsligt fort! Och att jag inte hinner med allt jag önskar. Jag blir upprörd över att barnen ofta är så otroligt högljudda och vägrar lyssna (men när de inte är hemma saknar man det, ha ha.)

Någon väntar....

Så här stod Alva och väntade på Helena och Melker, som var och hälsade på oss idag. Det var längesedan vi träffade dem, så nu var båda tjejerna ivriga! Alva var till och med tvungen att byta om till klänning, för att hon ville vara fin när han kom och hälsade på, hi hi. Men sedan blev hon nästan lite blyg när de väl kom. Lilla skruttan... Men de lekte mycket i alla fall, även om det inte alltid var samma lekar.

♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Den här bilden gör att jag blir jätteglad! Jag och tjejerna var till Avesta, inga problem alls att åka själv och shoppa med dem, tänkte jag. Det brukar ju alltid vara lätt som en plätt. Det var bara det att denna dagen var de sjövilda. Sprang som galningar och busade, jag köpte inte en enda grej tror jag. Men jisses vad jag skrattade åt dem. Det var så härligt att se dem busa tillsammans. När jag tog bilden hade jag nyss gett upp om att få prova skor, ha ha.

Jag sa ju det!

Idag mår jag bra igen! Skönt! Jag blir sjuk väldigt sällan och när jag väl blir det går det över väldigt fort. Det gillar jag!

Jimmy började jobba idag igen. Tjejerna tycker att det är konstigt, de är ju vana med att han ska vara hemma jämt nu. Men vi ha haft fullt upp. Vi ha städat och städat och städat... Men ändå är vi inte klara... Först hjälpte de till jättebra, men nu har jag mina aningar om att Vilma motarbetar mig lite. Jag plockar undan och hon plockar fram. Jag hinner inte fram med dammsugaren innan golvet är fullt av saker igen. Möjligen får jag göra resten när hon lagt sig. Alva har också tröttnat, hon sitter och målar för fullt. Det är verkligen hennes nya intresse!

Nu lite mellis och sedan får vi se vad de vill göra, de små liven.

Början på 2011

Idag har vi haft disco i vardagsrummet igen. Det är ett dagligt inslag hemma hos oss. På med Spotify och alla får turas om att välja låtar och sedan dansar vi för fullt. Idag var jag mest publik dock... Jag fick lite kass start på 2011. På nyårsafton var jag så roligt sällskap, så jag gick och lade mig redan 22... Men då hade jag på en timme gått från att må toppen till att ha hög feber och superont i halsen. Samma på nyårsdagen, då sov jag mest hela dagen... Idag känns det bättre, men inte discodans-bra. Imorrn är det med all säkerhet bra igen.

Nytt år innebar en ny attityd för yngsta dottern. Allt man pratar om svaras nu med:
NEJ!
Jag vill inte.
Jag tycker inte om det.
Jag kan inte.
eller
NEJ NEJ NEEEEEJ!

Men hon är go ändå, såklart!

♥ Dag 20 – Den här månaden.

Det har ju inte gått så länge på januari, så jag funderar över hur december har varit istället.
Det var faktiskt en jobbig månad, när jag tänker efter. Hela månaden har barnen både på jobbet och hemma varit alldeles uppe i varv och ingenting har fungerat riktigt som det brukar. Och Jimmy bröt ju tån den 4:e december och hoppade på kryckor i tre veckor efter det. Detta innebar ju att jag fick göra allt, hämta och lämna barnen på förskolan (de som inte alls är vana med så långa dagar), handla, städa, ja allt. Jimmy hade ju så ont och kunde inte gå ut eller köra bil... Men trots att det var jobbigt så var det en otroligt positiv månad också! Mysigt att se vilken otrolig empatiförmåga våra barn har. De har verkligen varit oroliga över sin pappa. Och den hjälpsamhet som mina kollegor visat mig har varit fantastisk! Alla skift som de bytt och alla gånger de hjälpt så jag kunnat gå tidigare för att mina barn inte ska behöva ha så jättelånga dagar. Fantastiskt! Och skönt att veta att folk runtomkring en ställer upp! Barnens farmor, farfar, faster och mormor har hämtat barnen och hjälpt till på andra sätt. Så jag är ändå nöjd! Och nu är spiken som var inopererad i tån borta och Jimmy kan röra sig utanför husets väggar och det känns såklart riktigt bra för alla, för honom allra mest.

Sedan var ju månaden naturligtvis roligt med tanke på att det var just december och allt vad det innebär! Julpyssel, köpa och slå in paket, köpa julgran, klä den, julpynta, baka pepparkakor och lussekatter, lyssna på julmusik och dansa, leka i snön... Fantastiskt kul både för stora och små, ha ha!