Mina föräldrar skilde sig när jag var 11 år. Jag och min syster bodde kvar hos pappa, så att vi inte skulle behöva byta skola och så. Mamma bodde i Stockholm ett tag, men flyttade sedan tillbaks till Fagersta. Pappa heter Guy och bor i samma område som oss. Men vi ses trots det inte så ofta. Fast om man behöver hjälp och frågar honom så ställer han upp om han kan. Jag minns när jag precis fått körkort så fick många av mina kompisar aldrig låna sina föräldrars bil, men jag hade pappas bil mest hela tiden. (Och så fick jag dessutom oftast låna hans JET-kort). Mamma heter Gun-Britt och vi ses desto oftare och pratar nästan varje dag. Hon brukar hjälpa oss med att vara barnvakt, och det behövs ofta när Jimmy jobbar eftermiddag och jag jobbar sent. Hon kommer gärna med tips och idéer.
Jag är glad att bo nära föräldrarna, för att jag minns att det var så viktigt för mig under min uppväxt att ha mor- och farföräldrar nära. Jag vill att mina barn ska kunna ha samma möjlighet. Men förutsättningarna är ju lite annorlunda nu, eftersom att båda mina föräldrar jobbar och inte alltid har möjlighet att hjälpa, men ändå. Jag tycker att jag har bra kontakt med båda mina föräldrar och självklart går de mig på nerverna ibland, men så är det väl alltid med föräldrar kan jag tro, ha ha.
Kultur för säsonger
3 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar