Trotsmonstret tillbaka!

Äntligen är Alva frisk igen och därmed är också mitt lilla trotsmonster tillbaks. Jobbigt, men hellre det än en sjukling. Idag fick hon gå till förskolan och hon var överlycklig över det. Dock inte lika glad när jag hämtade henne... Så fort hon fick syn på mig började hon skrika, smälla i dörrar och springa och gömma sig. Jag var inte helt sugen på tjafs eftersom att febriga, trötta Vilma var med och satt i hallen och väntade. Slutade med att jag fick släpa fram en sparkande skrikande tjej och trycka i henne i overallen. Fick ett antal smällar och jag trodde jag skulle få blåtira, hon fick in en riktig fullträff. Då blev jag lite väl arg, men det är verkligen inte ok att slå och absolut inte så där hårt. Det stod ett helt gäng med väldigt förvånade barn runt oss (och en del föräldrar och morföräldrar....) Jobbigt, jobbigt... Jag hoppas att inte Vilma blir likadan, vore kul om en unge blir glad av att bli hämtad.

När Alva lugnat sig och vi var på väg hem såg hon flaggstänger och ville upp på snöhögen för att se efter om lilla Ida hängde där längst upp. Emil i Lönneberga har varit favoritfilmen nu när hon varit sjuk.

Efter bus, pyssel, städning och mat var det två trötta tjejer. Gott med välling och sedan dags att sova.