Ibland blir jag galen...

...på att Alva är så snäll och charmig och go när man är bland folk. Nämen det är väl bra, kan man ju tycka. Ja absolut, men det är ju för 17 ingen som tror mig när jag berättar om alla utbrott här hemma. Denna lilla härliga människa förvandlas till ett skrikande monster på nolltid... Bara en sån liten sak som att jag ber henne dricka något till maten kan göra att hon spottar mig rakt i ansiktet, sätter naglarna i armen och skriker... Suck... Och till min stora besvikelse är det mycket svårare att vara pedagogisk och helt lugn när det gäller ens egna barn... Sånt är lättare på jobbet... Ibland skulle jag bara behöva gå ifrån lite, få en liten paus... Men Jimmy jobbar ju en hel del, så det är inte möjligt så ofta... Men jag tar hellre utbrotten hemma än ute bland folk såklart. MEN MAN BLIR LESS!!!! Det som gör mig lite nervös är att Vilma verkar ha värre humör än Alva, jajks!
Så, färdig-gnällt.

Skulle ju underlätta för humöret om man slapp byta blöja hundrafemtioelva gånger om dagen också... Men tydligen är det normalt att en tvååring gör av med 30 blöjor på två dagar... En tvååring som dessutom vill bli blöjfri... Tack för hjälpen säger jag till barnmottagningen.
Färdig-gnällt igen.

Idag var vi till simhallen och badade och hade det gott i solen. Sofia och Sandra var med, toppen att få hjälp att underhålla Alva. Vilma var nöjd mest hela tiden och Alva plaskade på tills hon skakade och var alldeles blå (vilket hon blir väldigt fort, som sagt), men hon frös iiiiinte. Jag fick muta henne med nektarin för att hon skulle komma upp och värma sig. Härligt att hon tycker att det är kul!

Det är väldigt varmt, men jag bara måste prova nya kaffebryggaren nu. Den gamla gjorde superäckligt kaffe. Nu ska det bli ordning igen!