...och Vilma ignorerar maten i vanlig ordning. Hon käkar på haklappen istället.
JÄRNSPIKAR också vad tydligt det börjar märkas att jag fört över min spindelfobi på Alva. Det var ju så det inte skulle bli. Jag har blivit mycket bättre på att hantera de här små läskiga varelserna, men Alva ser ju minsta lilla tecken på att jag tycker att något är obehagligt... Så nu är hon också rädd för dem. Särskilt efter idag när jag skulle skaka av en matta som låg ute och den STÖRSTA spindeln av dem alla kommer ångande emot mig. GAAAH! Det hanterade jag kanske inte på allra bästa sätt. Sen hade den mage att springa in och GÖMMA SIG i vardagsrummet! Fy fasen, än har den inte kommit fram och jag sitter på helspänn och väntar på att det ska börja klappra i golvet när den springer. För det kommer det att göra. Jag lovar. Frågan är bara hur jag ska försvara mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar