Kompisar eller inte...

Här på området där vi bor finns inga barn som är i Alvas ålder... Det är jättetråkigt! Det är mest barn i 7-8-årsåldern och de har ju lite andra lekar än vad som passar en som inte ens är tre. Sedan är det en pojke som är 4½ som hon leker med emellanåt och de brukar ha jättekul tillsammans. Men så är det ju så att han har andra kompisar ibland och då duger verkligen inte Alva. Jag förstår absolut att han vill leka med dem då, de har ju sina lekar med Pokèmon och allt vad de nu har. Men det gör så ont i mammahjärtat när man ser hur besviken hon blir och säger att hon vill att jag ska hämta honom och att han ska leka med henne istället... Idag var det så... Till slut höll de nästan på att reta henne för att hon var liten och bara hade trehjuling osv... Jag blir så irriterad! Fan vad barn är elaka emellanåt... Ok att hon inte får vara med, men de ska ge 17 i att springa efter henne och retas... Hon blev såklart ledsen... Senare ville han komma in på våran gård och leka med henne när andra kompisen gått hem, men hon ville inte det. Det förstår jag. Så sett vore det bättre att flytta bortåt där Alvas farmor och farfar bor, där finns många barn och toppenbra lekplatser. Men då är det lägenhet. Inte för att det skulle göra något egentligen. Synd på plommonträdet bara :-)