Oj, titta vilken rädd pappa jag har ritat!

Alva har börjat rita gubbar. Så fina! Det är mest mamma och pappa som ska ritas av. Vi är nyss hemkomna från barnens mormor där vi fått lunch. Lite bortskämda idag! Skulle handla på vägen hem. Kylan gjorde att två av bildörrarna inte gick att stänga. Huvaligen! Bli stående ute i denna kyla med två småttingar. Lite våld löste det hela. Nu ska vi tina upp. Blir nog bastu ikväll.

Ibland måste man tänka till....

Senaste tiden har det varit mycket tjafs, gnäll och bråk här hemma. Sömnbristen som var innan och oro för jobb och enkonomi har säkerligen varit de största anledningarna till det. Ibland blir det lätt att man hakar upp sig på saker och stör sig på det. Sedan kan det trappas upp och man tjafsar till slut om allt och inget...

Men så kan man ju fråga sig om det är värt det... Man vet aldrig vad som kan hända...

Man hör om olyckor titt som tätt, men idag fick jag höra om en bilolycka där jag vet vem personen som omkom är... Jag känner honom inte, men jag har pratat lite med honom sista tiden eftersom att han hjälpt min pappa att lägga plattor på framsidan (efter att pappa bråkat med en annan snubbe som påbörjat arbetet, men inte slutfört det efter fyra månader) Det blir så påtagligt och det känns så orättvist när man vet att det finns små barn som aldrig mer får träffa sin pappa...

Man ska väl vara glad över det man har och inte bara se det negativa...

Livet är orättvist ibland...

Fasen vad kallt!

Isbjörnar på nedervåningen... Nu är det ingen höjdare att ha en värmekälla som stänger av sig vid -20. Burr...

Egentid på coop

När Jimmy kom hem från jobbet åkte jag iväg till Avesta. Alva ville komma med och kika på kläder, men jag behövde verkligen ha lite egentid och hon tycker inte att det är så kul att gå i affärer så jag åkte själv. Nu skulle det shoppas för julklappspengarna, kul kul! Lite lagom kul att jag bara hann handla från en affär och sedan stängde hela Avesta. Helgdag imorrn, då ska man stänga klockan fyra. Suck... Då hade jag kunnat åka hem, men blev som en trotsig treåring. Ska det vara egentid så ska det. Man kan strosa runt inne på coop ganska länge innan det blir tråkigt. Sen åt jag choklad och så åkte jag hem. Tjejerna blev jätteglada av att se mig och det värmer i mammahjärtat såklart. Det är bra att vara ifrån varandra lite ibland, även om det inte är så väldigt länge.

På förmiddagen var Sara och Lovisa förbi. Det var trevligt som alltid.

De sa på radion att det kan bli -40 grader i vissa delar av landet imorrn. Jag vill ut, men inte kan jag väl vara så ond att jag släpar ut pyttesmå människor i sån kyla. Blir väl kanske inte fullt så kallt här, men -20 känns ganska bra det med. De intervjuade en kvinna på radion om vad hon tyckte om att det kunde bli -40. Hennes svar var "Ja då blir det myggfritt i alla fall och jag är glad att jag inte har utedass". Härlig inställning!

Nehepp, dags att klippa och klistra vidare. Och en kopp kaffe till det kanske. Och en bulle.
Ja, så får det bli.

Klipper och klistrar

När Alva var liten var jag så noga med att skriva i hennes bok. Varenda liten grej skulle dokumenteras med foto och text. Det är så kul att titta tillbaks i boken och hon uppskattar den också. Jag kan väl inte påstå att Vilmas bok är riktigt lika fullskriven. Och Alvas bok är väl inte direkt sönderskriven sista året heller. Jag får dåligt samvete över det. Men hurra för alla miljoner kort man tagit! När man lägger in dem i datorn kan man ju se vilket datum man tog dem, skriva ut dem, klippa och klistra och skriva och sedan tror tjejerna att deras mamma var bäst i världen på att observera och dokumentera allt som de var med om under sina första år. Tjoho!

Logik...

Ibland förstår jag verkligen inte hur sambon min tänker... Vi kan bli så osams ibland för att vi tänker så olika och det är så frustrerande. Jag badade barnen ikväll innan de skulle sova, jag hade stängt grinden uppe för att Vilma inte skulle kunna trilla ner för trappan. Jimmy kom upp med pyjamasar och jag klädde på barnen och öppnade dörren. Ganska direkt ropade Alva, "Mamma Vilma vill verkligen ner för trappan och hon är så stark". Då har J öppnat grinden helt och själv gått ner. Alva hade ställt sig för Vilma så att hon inte skulle kunna ramla, hur bra är inte hon då!? Underbar storasyster! Jag blev sur för att han inte stängt grinden igen, jag tycker att den alltid ska vara stängd när V är på övervåningen. Han blir sur på mig och menar att det är upp till mig att dubbelkolla grinden innan jag släpper ut V i hallen... Visst kan jag dubbelkolla, men ska man behöva det, jag hade ju stängt av en anledning och han borde ju också vara rädd att hon ska ramla ner. Nu är jag sur och behöver en stor kopp kaffe, så det så.

Vilken slappardag vi haft förresten!
Alva har målat, pysslat och tittat på film.
Vilma har klättrat upp på studsmattan, klättrat ner för studsmattan, klättrat upp på studsmattan, klättrat ner för studsmattan...
Jag har vikt tvätt, läst tidningen, städat och så har vi haft disco alla tre.
Inte gjort mycket alls, men det har varit en bra dag i alla fall.

Det är så mycket färre konflikter med Alva nu. Skönt! Undrar om det är alla moment i vardagen som gör att det blir sånt tjafs annars. Allt som man ska hinna i tid till. Nu har vi det bara bra! Men nog börjar hon längta efter kompisarna på förskolan nu. En veckas lov kvar.

Envis...

Att Alva var envis det visste jag ju, men i natt har hon slagit rekord i envishet. Klockan ett bestämde hon sig för att det var morgon. Hon gav sig inte. Hon kom in till oss hela tiden, det var för mörk i hennes rum, det var för ljust i hennes rum, det var otäcka skuggor i hennes rum, hon var törstig, hon var kissnödig, det var morgon i hennes ögon, hon hittade inte sin snuttefilt (som hon inte använt på 1½ år) och femtioelva andra ursäkter för att inte sova. Nu sitter hon i soffan och är ledsen för att hon är så trött. Lilla toka... Men det är nog första natten sedan hon var sju månader gammal som hon krånglar. Kanke har varit någon mer gång, men inte som jag minns.

Vilma har ögoninflammation, men är glad ändå. Hon klättrar på allt och ramlar och slår sig titt som tätt. Hon är så snabb så man hinner inte med alla gånger.

Jimmy har fortfarande jätteont i ryggen, men jobbar ändå. Envis? Japp... Undrar var Alva fått sin envishet ifrån.

Alva fick en ritmatta i julklapp

Man ritar med vatten och så kommer fina färger fram. Riktigt bra är den! Nu tränar Alva för fullt på att skriva sitt namn. Vilma sover, Jimmy är i Avesta och shoppar på överskottsbolaget, jag dricker kaffe. Borde göra lite nytta kanske. Tvättberget anfaller snart. Nåja, det hinns väl med, kaffe först.

Massor med snö och sol

Härlig dag! Alva är hemma hos sin farmor hela dagen. Där blir hon ompysslad kan jag tro. Nu ska jag och Vilma hälsa på min farmor.

Började nya året med att åka pulka

Eller planen var att åka pulka, men tydligen är det bara mamman och pappan som tycker att pulkaåkning är kul. Alva ville inte alls åka, hon vill inte få snö i ansiktet säger hon. Vilma åkte med mig en gång, hennes enda reaktion efteråt var "mmmmhmmmm"... Gick inte att lista ut om hon tyckte att det var kul eller inte. Så vi stod mest vid pulkabacken och pratade med Sandra och Marita.

Gårdagen vad lugn. Vi var hemma och jag och tjejerna var finklädda, för så ska det vara på nyår. Jimmy lufsade runt i myskläder, det gick tydligen det med, men det kan ju aldrig vara rätt. Fin dukning, middag och efterrätt. Glada barn, som somnade redan halv åtta. Som tur var, så var det flera som sköt raketer då så att Alva hann se några innan hon somnade. Sedan roade jag och Jimmy oss med att titta på roliga klipp på youtube hela kvällen. Jag fick ont i skrattmusklerna till slut, finns mycket skoj att kolla på. Inte så väldigt händelserik nyårsafton, men väldigt rolig och trevlig ändå!