Idag var det som sagt var 18 månaderskoll för Vilma. Direkt när vi kom in frågade bvc-sköterskan om Vilma har börjat prata än, då får lilltjejen syn på en plansch med djur och börjar rabbla "hästen, lamm, anka, fågel, katten, hunden, kossa, gisen, många" och så vänder hon sig om och får syn på alla gosedjur och rabblar vidare om allt hon ser "titta mamma, titta Ava, Pippi Långpump, hästen, apan, nalle, goda". Sköterskan och läkaren blev fulla i skratt och sa att de brukar skriva upp de ca tio ord som barnet kan säga tydligt, men nu bevisade Vilma att hon kan mycket mer. Hon är lik sin syster på det sättet, pratar på hur mycket som helst. Det är kul.
Sedan frågade läkaren vilka kroppsdelar hon kan, och frågade henne var magen är, då började hon rabbla och visa igen allt hon kan om det. Sötis! Alva var med hon också, lite tvär mot läkaren, men hon förklarade efteråt att hon var arg på honom för att han gjorde illa Vilma (gav henne spruta, alltså). Hon hjälpte till så bra när V fick sprutan, visade henne leksaker och gav napp och snutte. Min stora, snälla tjej.
Men Alva har blivit så ledsen när hon ska till förskolan... Hon vill verkligen inte dit. Känns inte kul att lämna en jätteledsen tjej där... Och så gråter hon varje kväll och säger att hon inte vill dit. Jag känner inte alls igen det sedan innan, hon har alltid älskat att gå dit... Men jag får ingen förklaring vare sig från henne eller fröknarna... Jobbigt...
Fastekalender – 15e april
3 timmar sedan