Nostalgi

Jimmy har rivit alla tapeter i sovrummen hemma hos pappa. Nu kan man längst ner se lite av originaltapeterna, de som satt uppe när vi flyttade in.



Tjejerna inspekterar och diskuterar.

Rättvist?

En av döttrarna är hemma hos en kompis och leker. Den andra är hemma och städar. Rättvist?


Ja, glad och nöjd är hon i alla fall, min lilla hjälpreda.

Städar och grejar

Är hemma hos pappa igen och städar och donar. Jag, Jimmy och mamma har städat och rensat.


Mycket har vi kört till sopstationen idag. Känns helt sjukt att rota runt hemma hos någon på det här viset. Vrida och vända på varenda liten pryl. Många minnen... Blir både skratt och tårar när man går här och plockar. Men samtidigt känns det bra. Vi ska ta över pappas hus och kan därför spara lite fler grejer än vi kunnat annars. Och det är ingen panik att bli klara, så vi behöver inte stressa. Men nu ska jag hem till mina barn som varit hos sin farmor och farfar ett tag medan vi har fått massor gjort här.

Glada barn

"jag minns det här stället" ropar Vilma glatt. De har varit med och grejat lite hemma hos pappa och nu leker vi lite innan hemfärd. Pappas hus är ju i samma område som vi hade vårt hus, så jag förstår att det känns lite bekant.

Grejar in i det sista

Jag gissar att Vilma hade en hel del att göra innan hon till sist somnade. Hon har verkligen kånkat och burit i det tysta. Vi kollade på tv i rummet bredvid och inte märkte vi nåt. Allt ifrån gosedjur till snuttefiltar, kläder och stövlar. Hela sängen full. Nu sover hon gott och jag ska förstöra allt hennes arbete och tömma sängen på saker. Knasiga goa unge!

Stolt mamma igen

Vilma lämnade sina nappar till råttbebisarna i skogen i fredags. Hon har varit så fäst vid sina nappar och velat ha napp jämt, jämt, jämt. Men nu sen hon lämnade bort dem har hon inte sagt något alls om att ha napp. Inte en enda liten tår eller gnäll. Det går hur bra som helst! Min duktiga lilla tjej. Stolt mamma!



Ingen napp, men "Findus" vill hon sova med.

Stolt mamma!

Idag ville Alva testa att cykla utan stödhjul. Vi köpte pinne som vi skulle hålla i och var inställda på att träna några timmar. Tog inte ens en kvart så cyklade hon själv! Så himla bra gjort!!! Och jag är stoltast i stan.

Teckning till morfar

Tjejerna ville göra varsin teckning till sin morfar som de sedan lade på hans kista. Alva gjorde en gråtande prinsessa. Vilma ritade sin morfar och det var första gången hon gjorde en bild som man kan se att det är en huvudfoting.



Vilma berättade att det här är morfar. Han har keps och säkert en navel. Ben, armar och panna. Och så är han ledsen, för han är död.

Så fin teckning! Alvas glömde jag att ta kort på.... Det var så synd....

Positivt mitt i eländet

Det är inte lätt det här med döden. Det kan vara svårt att ta upp och inte lätt att veta hur man ska reagera och bete sig när någon förlorat en närstående. Att förlora farmor var jättejobbigt. Men hon var ändå en gammal människa... Att förlora pappa väldigt kort därefter känns fruktansvärt! Jag är otroligt svajig i humöret och har ingen ork alls... Men det är kanske inte så konstigt. Men mitt i allt elände blir man ändå glad över att folk ändå bryr sig. Att man tar sig tid att ringa eller skicka ett kort eller sms eller så. Bara för att beklaga eller höra hur det är. Det skulle vara lätt att välja andra kassan i affären bara för att slippa komma fram och beklaga, men folk gör inte det. Jag blir stoppad på stan av alla möjliga som vill prata en stund och höra vad som hänt. Det känns bra. Skönt att höra att folk tänker på en när man har det jobbigt. Skönt att veta att folk tänker på pappa och undrar vad som hände. Det hjälper och ger lite mer ork.

Sen har jag inte det tålamodet med barnen som jag borde ha. Men de är underbara och gör allt lättare! Vad skulle jag göra utan dem!? Härliga, tokiga, härjiga, goa ungar!

Redo för kalas

Alva ska på kalas hos en kompis från förra förskolan. Kul! Hon blir så glad över att de gamla kompisarna vill bjuda henne. Och jag blir också glad såklart!


Kalasfin tjej!