Ibland måste man verkligen bita ihop och räkna till tio. Jag hann knappt komma hem från jobbet förrän Vilma fick värsta utbrottet... Vad hon var arg över... Vet inte riktigt.... Det är inte alltid man förstår eller får veta. Och då blir hon ännu mer arg. Hon utvecklas, så får man tänka. Nu är hon dock glad och nöjd och påstår med bestämdhet att hon aldrig blir arg på sin mamma. Alva är ute och leker med kompisarna på området. Jag sitter och spanar på dem genom fönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar