Teckning till morfar

Tjejerna ville göra varsin teckning till sin morfar som de sedan lade på hans kista. Alva gjorde en gråtande prinsessa. Vilma ritade sin morfar och det var första gången hon gjorde en bild som man kan se att det är en huvudfoting.



Vilma berättade att det här är morfar. Han har keps och säkert en navel. Ben, armar och panna. Och så är han ledsen, för han är död.

Så fin teckning! Alvas glömde jag att ta kort på.... Det var så synd....

Positivt mitt i eländet

Det är inte lätt det här med döden. Det kan vara svårt att ta upp och inte lätt att veta hur man ska reagera och bete sig när någon förlorat en närstående. Att förlora farmor var jättejobbigt. Men hon var ändå en gammal människa... Att förlora pappa väldigt kort därefter känns fruktansvärt! Jag är otroligt svajig i humöret och har ingen ork alls... Men det är kanske inte så konstigt. Men mitt i allt elände blir man ändå glad över att folk ändå bryr sig. Att man tar sig tid att ringa eller skicka ett kort eller sms eller så. Bara för att beklaga eller höra hur det är. Det skulle vara lätt att välja andra kassan i affären bara för att slippa komma fram och beklaga, men folk gör inte det. Jag blir stoppad på stan av alla möjliga som vill prata en stund och höra vad som hänt. Det känns bra. Skönt att höra att folk tänker på en när man har det jobbigt. Skönt att veta att folk tänker på pappa och undrar vad som hände. Det hjälper och ger lite mer ork.

Sen har jag inte det tålamodet med barnen som jag borde ha. Men de är underbara och gör allt lättare! Vad skulle jag göra utan dem!? Härliga, tokiga, härjiga, goa ungar!

Redo för kalas

Alva ska på kalas hos en kompis från förra förskolan. Kul! Hon blir så glad över att de gamla kompisarna vill bjuda henne. Och jag blir också glad såklart!


Kalasfin tjej!

.....

Tänk vad lite kläder kan göra en upprörd.... Vi hade fått hem en säck med kläder från akuten... Sista kläderna pappa hade på sig... Blev en ledsam kväll igen.

Väntar på tåget

Nu åker jag och barnen till Göteborg. Vi hade bokat in det sedan innan och det känns skönt att komma bort och göra nåt kul. Så får barnen leka med sina kusiner och jag och syrran får väl planera pappas begravning och så.... Usch och fy....



Alva bygger en ljuslykta av stenar i väntan på tåget.

......

Vad det ska grubblas....

Varför hann jag inte, varför sa jag inte, varför gjorde jag inte.... Många om och men och varför. Känns som att jag nyss varit med om det. Fast den här gången var det ännu värre....

Borde man inte lärt sig av sina misstag.... :(

Bearbetning

Nästan varje dag leker vi att ambulansen kommer och hämtar prinsessor, nallar, grodor och alla andra. De är skadade och sjuka och alla får spola ögonen och får en ambulansnalle. Vilma bearbetar sin egen ambulansfärd kan jag tro.



Hammarhajens tur att åka ambulans.

Men försök vinna då, mamma

Jag är kass på memory. Försöker så gott jag kan, både hemma och på jobbet. Men det går ju inte att vinna över ungar! Jo, treåringen har jag en chans emot, men femåringar är helt hopplösa!



På förmiddagen var vi till vilhelminaparken och lekte. Det var väldigt längesedan, så barnen tyckte att det var så kul! Jag måste bli bättre på att boka in lekträffar där! Perfekt att ses där ju.




Kul, men halt! Tur att Alva kan göra fart, jag bara halkade runt.

Funderingar

Vilma grubblar här på morgonkvisten.
- Mamma, Alva säger vi äter djur. Vi äter inte djur, visst?
- jo, men det är faktiskt sant. (tänker lite och ska försöka förklara)
- Men jag tycker inte om att äta djur, Alva säger fisk är djur. Jag vill bara äta spagetti och köttfärssås.
Sen gick hon och ville inte diskutera mer. Lilla pluttan.

Inställt lopp...

Barnens skidlopp var inställt idag... Trist! Och tjejernas mormor som tog ledigt för att åka och heja. Besvikna var de, såklart. Synd att det skulle bli så slaskigt just idag. På mitt jobb åkte barnen skidor för fullt ändå, det gick fint! Men vi kanske hade mer snö.

Fredag imorrn igen, veckorna går så fort!


- Posted using BlogPress from my iPhone